Tiden kring sekelskiftet präglades av en kraftigt tilltagande urbanisering och en akut bostadsbrist i hela landet. Som en reaktion mot de trånga städerna introducerades i slutet av 1800-talet tankar om villa och trädgårdsstäder. Stadsplaneraren Camillo Sittes pittoreska ideal med krökta gator som ringlar och möts i oregelbundna korsningar och platser kom att få stor betydelse.
Paradisets planform bär en tydlig prägel av tidens stadsplaneideal med en mjuk och terränganpassad form och en vurm för naturen som en tydlig reaktion mot 1800-talet rätvinkliga och regelbundna stadsplanering. Området har fått en organisk form där gatorna inte följer ett givet mönster utan istället är topografiskt betingade. Gatunätet består därför av svagt krökta gator anpassade efter terrängen och Villastaden ges en lummig och lantlig karaktär med omfattande grönska som ger en känsla av ”hus i skog”.
Fabriksdirektören vid Partille Yllefabriks AB, Jörg Jebsen, började kring 1890-1900 köpa upp stora markpartier och styckade upp marken i villatomter, anlade vägar och dammar samt byggde broar i området. Tomterna sålde han sedan vidare till bl a förmögna göteborgare och direktörer vid de nyetablerade industrierna som hade råd med rymliga villor. En helt ny typ av bostadsbyggande satte fart som ett resultat av industrialiseringen och Paradiset blev hemort för en välbeställd befolkning. Bland annat kan nämnas att direktören vid Motorfabriken Eck , Carl A Eck , kom att bygga och bosätta sig den stora och pampiga jugendvillan ”Villa Gavelås” vid nuvarande Gavelåsvägen som omgavs av en stor naturtomt i närhet till en nyanlagd damm i Besebäcken. Även ett flertal andra fabrikörer och tjänstemän från de mer välbeställda skikten valde att bosätta sig i området.
